Svensk ordbok 2009, webbversion

förli´ka sig verb förlikade förlikat för·lik·ar1i vissa ut­tryck med viss möda acceptera komm.JFRcohyponymfinna sig 1 hon måste förlika sig med tanken att hon aldrig mer får spela fot­bollförlika sig med ngt/att+V/SATSsedan ä. fornsv.fornsv. forlika sik ’förlikas, försonas’ 2förlikas komm.förlika sig med ngn, ngra förlikar sigsedan ca 1350Konung Magnus Erikssons StadslagSubst.:vbid1-162796förlikande, förlikning