Svensk ordbok 2009, webbversion
verb förlikade förlikat
för·lik·ar1i vissa uttryck
med viss möda acceptera
komm.JFRcohyponymfinna sig 1
hon måste förlika sig med tanken att hon aldrig mer får spela fotbollförlika sig med ngt/att+V/SATSsedan ä. fornsv.fornsv. forlika sik ’förlikas, försonas’
2förlikas
komm.förlika sig med ngn, ngra förlikar sigsedan ca 1350Konung Magnus Erikssons StadslagSubst.:vbid1-162796förlikande,
förlikning